Language
Visningar: 0 Författare: Webbplatsredaktör Publiceringstid: 2020-09-09 Ursprung: Plats
Inomhuspositionering är en tillämpning som har föreslagits de senaste åren. Hur använder man ultraljudsgivare för inomhuspositionering? Ta ett nyligen genomfört universitetsexperiment med DYA-21-G ultraljudsgivare som exempel, här är en kort introduktion.
Figur 1 PHA-21-G horisontell icke-riktad luftgivare som emissionskälla
Tomten ligger i ett inomhusutrymme, ca 20×30 meter, och takhöjden är ca 3,5 meter. Det finns en automatisk vagn på marken, längden × bredd är 1 meter × 0,6 meter. Använd DYA-21-G horisontell icke-riktad luftgivare som emissionskälla och placera den platt på vagnen. Enligt olika experimentella krav kan det finnas mer än en vagn i olika områden. Under vagnens rörelse sänder PHA-21-G-luftgivaren kontinuerligt ut ultraljudsvågor på cirka 21Khz, vilket är ett 180-graders emissionstillstånd till taket.
För att uppnå effekten av inomhuspositionering, när bilen kör till en viss position, måste minst tre mottagande givare kunna ta emot ultraljudsvågorna från PHA-21-G ultraljudsavståndsgivare . Då bör densitetsproblemet beaktas när den mottagande givaren placeras på taket. Platsen är 30 meter bred och 20 meter lång. Det schematiska diagrammet för givaren som är anordnad på taket är som följer:
Figur 3 Schematiskt diagram över fördelningen av mottagning givare för takplacering
Fördelningen av de mottagande givare som är placerade på taket kan ändras i enlighet med sändningsvinkeln för den sändande givaren. Generellt sett gäller att ju större sändningsvinkeln är, desto mindre erfordras antalet mottagande givare.
För att förbättra positioneringsnoggrannheten kan en sändarantenn läggas till vagnen för samtidig signalöverföring. När den sändande givaren sänder, använd antennen för att sända sändningstiden, så att den mottagande givaren på taket kan ta emot sändningstiden, vilket kan förbättra positioneringsnoggrannheten.
