Försiktighetsåtgärder vid ultraljudsmätning av tjockleksmätare (1)

Principen för ultraljudsmätning av tjocklek liknar principen för ljusvågsmätning. Ultraljudspulsen som sänds ut av sonden når baktestobjektet och fortplantar sig genom objektet. När den når materialgränssnittet reflekteras den tillbaka till sonden. Tjockleken på materialet som ska testas bestäms genom noggrann mätning av tiden och ultraljudsvågen fortplantar sig genom materialet.

Rengöringsyta
Innan mätningen ska allt damm, smuts och rost på ytan av föremålet som ska testas tas bort och täckskiktet som färg tas bort. Att förbättra råhetskraven för grova ytor kan orsaka mätfel, även instrumentet kan inte mätas, ytan på materialet som ska testas ska vara så slät som möjligt före mätning och den kan jämnas ut genom slipning, kastning, gnidning. Högviskösa kopplingsmedel kan också användas.

Mätning av cylindrisk yta
För att mäta cylindriska material, såsom rör, oljefat etc., är det viktigt att välja vinkeln mellan sondens överhörning och axeln för det material som testas. sonden kopplas till materialet som ska testas. Sondplattan är parallell eller vinkelrät mot axeln för materialet som ska testas. Ultraljudstjockleksmätaren under vattnet gungas långsamt vertikalt längs det uppmätta materialets axel. Avläsningarna på skärmen kommer att ändras regelbundet. Minsta värde i avläsningen som den exakta tjockleken på materialet. Kriteriet för att välja riktningen för överhörningen mellan sondens överhörning och axeln för materialet som ska testas beror på materialets krökning, röret med en större diameter, och den korrugerade röravskiljaren är vinkelrät mot rörets axel, och röret med en mindre diameter väljs och rörets axel. Både parallella och vertikala mätningar gjordes och minimum av avläsningarna togs som mättjocklek.

Kompositform
Vid mätning av kompositformade material (såsom rörkrökar) kan följande metod som beskrivs i sonden användas, förutom att den andra mätningen utförs och sondens överhörningsseparator och axeln vinkelrät respektive axel avläses. Två värden är parallella, varav det minsta är tjockleken på materialet vid mätpunkten.

Icke-parallell yta
För att få en tillfredsställande ultraljudsrespons måste den andra ytan på materialet som ska testas vara parallell eller koaxiell med ytan som ska mätas, annars kommer det att orsaka mätfel eller ingen avläsning alls.

Materialets temperaturpåverkan
Materialets tjocklek och ultraljudsutbredningshastigheten påverkas av temperaturen. Om mätnoggrannheten för NDT-ultraljudstjockleksmätaren är hög, kan testblocksjämförelsemetoden användas, det vill säga testblocket av samma material används för att mäta vid samma temperaturtillstånd och temperaturkompensationskoefficienten erhålls. Använd denna faktor för att korrigera arbetsstyckets uppmätta värde.

Stort dämpningsmaterial
För vissa material som fibrer, porösa och grova partiklar orsakar de en stor mängd spridning och energidämpning av ultraljudsvågorna, vilket resulterar i onormala avläsningar eller till och med inga avläsningar (vanligtvis är onormala avläsningar mindre än den faktiska tjockleken). I detta fall anges materialet. Inte lämplig för testning med denna tjockleksmätare.

Referenstestblock
Noggrann mätning av olika material under de olika förhållandena, ju närmare materialet i kalibreringstestblocket är materialet som ska testas, desto mer exakt mätning. Det ideala referensblocket kommer att vara en uppsättning provbitar av olika tjocklek av materialet som ska testas. Testblocket kan ge instrumentkompensationskorrigeringsfaktorer (såsom materialmikrostruktur, värmebehandlingsförhållanden, partikelriktning, ytjämnhet, etc.). För att uppfylla kraven på maximal noggrannhetsmätning kommer en uppsättning referenstestblock att vara mycket viktig.

I de flesta fall kan noggrannhet av tillfredsställande mätning erhållas genom att använda ett referenstestblock. Detta testblock bör ha samma material och liknande tjocklek som materialet som testas. Att ta ett enhetligt material som ska mätas med en mikrometer kan användas som ett testblock. För tunna material kan testblocket användas för att bestämma den exakta nedre gränsen när dess tjocklek är nära den nedre gränsen för sondmätning. Mät inte material under den lägre tjockleken. Om ett tjockleksområde kan uppskattas bör tjockleken på testblocket väljas som den övre gränsen. När materialet som ska testas är tjockt, särskilt för legeringar med komplexa inre strukturer, bör ett av testblocken väljas nära materialet som ska testas för att underlätta kalibreringen.